Nu har jag nitat färdigt borden och har börjat med inredningen. Lulu Carter har lovat att hjälpa mig att få till en känsla av marocansk kasbah.
En av mina verktygshyllor som kan tyckas rörig men jag hittar med förbundna ögon.
Som jag tidigare berättat så fick jag kassera några plankor i början. Inget ont som inte har något gott med sig för till spanten behövs kvistfritt virke med ådringen rak. Detta kunde jag få ut av dessa och resultatet blev 16 spant så jag har några i reserv. Fast jag får erkänna att det sved lite att behöva såga upp plankorna jag lagt ner rätt så mycket arbete på.
Sedan var det dags att börja med att tillverka basningslådan. Basning innebär att man värmer spanten så att dessa går att böja. Bästa resultatet lär man få om man ångar dem och därför har jag byggt en låda dit jag leder ånga. Så här ser det ut inuti lådan innan lockbrädan har skruvats fast.
Så här är det tänkt att det skall fungera. Om någon tycker att det liknar underdelen av en hembränningsapparat så har denne helt rätt. Idén är snodd rakt av från hur jag kommer ihåg hur dom såg ut för trettio år sedan. Jag köpte helt sonika två degbunkar som en svetskunnig kompis sedan svetsade ihop. Jag var nära att be honom tillverka ett kolonnrör också men så drog jag mig till minnes hur vidrigt det smakade så det hela fick bero. Nu skall jag bara tillverka en lucka till lådan och om sisådär 5-6 timmar vet jag om det hela fungerade.
spar för tusan burken och gör ett rör!! man får ju kulturbidrag om man bränner hemma, det är ju snart utdöd konstart för böveln!
SvaraRaderadet tar sig broder
SvaraRadera