Smejävel !

Det började så bra. Lådan fungerade och till slut kom det ånga ur burken.

Sedan började det hända grejer. Lockbrädan började svälla så till den grad att den sprack. Panikreparation blev det på stört.

Två rejäla tvärslåer och pulsen sjönk.

Efter sex timmar i baslådan var det dags att böja. Satan vad det gick bra och jag räknade med att mitt nästa blogginlägg skulle ha rubriken som handlar om Greta.

Men efter två spant var det tillbaka till sme´n. Lärde mig att det inte bara beror på hur ådringen ligger utan även vilken del av brädan det är. Det är en markant skillnad på att böja kådrikt virke mot annat. De två första var av det slaget !

Till slut lyckades jag böja alla bord utnyttjande de reserver jag hade. Några bord blev lite knäckta på vissa ställen men det syns knappt. Så klockan åtta kunde jag dra mig tillbaka för att äta kvällsvard.

Dagen efter välkomnade mig med ett strålande väder. Som husägare följer vissa förpliktelser som inte är av det angenäma slaget. Jag lyckades dock skifta fokus mot ogräs och tvätt av utemöbler och ägnade detta några förmiddagstimmar och belönade mig själv efter detta med att fylla kylskåpet som jag sedan ägnade åt att tömma samtidigt som jag började...

plugga skruvhål i spanten. Jag har valt att skruva dit spanten istället för att nita dem. Det finns två orsaker till detta. Den ena är ekonomisk eftersom det redan har kostat mig x antal kronor i spik och brickor. Till spanten behövs längre spik vilket innebär inköp av ytterligare spik. Det andra hänger ihop med att jag vill kunna få ihop ekan så gott som på egen hand. Att nita spanten skulle innebära att jag finge ta hjälp med detta moment, då jag ej innehar armar som en vedtjuv. Här ser ni att jag börjat att plugga.

Och så skall det färdiga resultatet se ut i den bästa av världar var den nu finns ?

Det skall basas i tid det som krokigt skall bli !

Nu har jag nitat färdigt borden och har börjat med inredningen. Lulu Carter har lovat att hjälpa mig att få till en känsla av marocansk kasbah.

En av mina verktygshyllor som kan tyckas rörig men jag hittar med förbundna ögon.

Som jag tidigare berättat så fick jag kassera några plankor i början. Inget ont som inte har något gott med sig för till spanten behövs kvistfritt virke med ådringen rak. Detta kunde jag få ut av dessa och resultatet blev 16 spant så jag har några i reserv. Fast jag får erkänna att det sved lite att behöva såga upp plankorna jag lagt ner rätt så mycket arbete på.

Sedan var det dags att börja med att tillverka basningslådan. Basning innebär att man värmer spanten så att dessa går att böja. Bästa resultatet lär man få om man ångar dem och därför har jag byggt en låda dit jag leder ånga. Så här ser det ut inuti lådan innan lockbrädan har skruvats fast.

Så här är det tänkt att det skall fungera. Om någon tycker att det liknar underdelen av en hembränningsapparat så har denne helt rätt. Idén är snodd rakt av från hur jag kommer ihåg hur dom såg ut för trettio år sedan. Jag köpte helt sonika två degbunkar som en svetskunnig kompis sedan svetsade ihop. Jag var nära att be honom tillverka ett kolonnrör också men så drog jag mig till minnes hur vidrigt det smakade så det hela fick bero. Nu skall jag bara tillverka en lucka till lådan och om sisådär 5-6 timmar vet jag om det hela fungerade.

Det går bra nu, som Petter säger !

Då var det fjärde bordet ditsatt. Passformen blir tyvärr inte så bra vid framspegeln men det är inte så mycket att göra åt. Positivt är att jag börjat få in en rutin för hur jag skall få dit borden.

Stor hjälp vid fastsättandet av borden har jag av min skiftarbetande granne som påpassligt nog jobbar natt den här veckan, vilket gör honom tillgänglig för lite varvsarbete.

Nu är det också mycket bändande i borden för att få dem att ligga rätt när jag nitar. Endera skall det pressas ihop eller så skall det dras isär.

Och därmed var det 5:e och näst sista bordet på plats.

Här försöker jag mig på att passa in bordet på egen hand och lyckas bra med framspegeln men aktern fick jag sedan ta hjälp med.

En välkommet besök gjordes av grannbarnen som var här och påskade !

Nu skall jag gå ut och nita fast det 6:e och sista bordet !

..., sa sme´n igen !

Tyckte att jag löste problemet med inpassningen av bord nr 4 ganska bra. Jag tillverkade som nedan ses en planka i masonit som jag orkade hantera själv.

Sedan var det bara att rita av bordlinjen. Bord nr 4 har en annorlunda form än de tidigare så det blev mycket mätande samt inpassning av båglinjerna.

Nu kommer vi tyvärr till det där med sme´n. Jag upptäckte att det gått kvist ur några plankor och det är mindre bra. Kvist av den mindre sorten gör inte så mycket mer än utseendemässigt däremot får dom inte trillu ur ! Detta fick mig att svära igen och försöka lösa problemet. Det blev att tillverka pluggar och som tur är så hade jag borr för detta ! Alltså gäller följande - Mest verktyg = Alfahanne i kvarteret !

Till sist kunde jag äntligen få dit bord nr 4.

Lite gladare !

Många säger att när det gäller båtbygge är det endast erfarenhet som hjälper. Först någon erfaren som visar och sedan den egna erfarenheten som byggs upp. Märker det tydligt när jag ser hur det blir lättare bord för bord.

Så här långt hade jag kommit förra gången..

Och så här långt är jag idag. Kan tyckas att det inte är så så stor skillnad men det är mycket som skall göras innan borden är där.

Nu måste jag även passa in varje bord vid speglarna. Det blir många justeringar jag får göra innan man kan skruva fast dem.

För att orka vrida rätt dem var jag tvungen att klura ut en anordning för hålla tag i brädan.

Den fungerade riktigt bra och det visar min granne Göran här.

Allt  eftersom bygget fortskrider så måste man få båten i våg och därav stöttorna.

Nästa bord som jag skall börja med till helgen kommer jag inte att klara av att mäta upp och få dit själv så jag får fundera på hur jag skall lösa det. 

På banan igen !

Efter bakslaget förra gången har jag börjat om och nu blev det rätt. Tyvär har det visat sig att det är svårare än jag räknat med. Skall det här bli bra får jag prova mig fram vilket innebär en massa kasserade plankor. Förhoppningsvis blir det så bra att fanskapet kommmer att flyta, men vackert blir det inte. Problemet ligger i att kunna passa in borden mot speglarna. Det är skitsvårt att få det att bli bra.

Här har jag fått dit borden nummer två.

Och så här ser det ut underifrån. Det gråa som syns på virket är röta men man skall inte tolka det som att virket är ruttet utan det är mer av kosmetiska art. Denna färgskiftning gjorde mycket för priset. 

Med en välslipat hyvel och kvistfritt virke kan man åstadkomma 420 cm långa spånor.

Enligt byggbeskrivningen skall man göra ett indrag på ett par millimeter. Det  jag undrar

över är huruvida detta kommer att göra någon skillnad i slutändan. Men som den lydiga gosse jag är så gör jag som jag blivit tillsagd. Här försöker jag kolla om det blev de omtalade millimetrarna eller håttifiren

Fitta sa sme´n !

Rubrikens kraftuttryck härstammar från min gode vän Frasses mentor, som använder detta titt som tätt och det smittar av sig lätt. Tyckte det var en bra rubrik då livet inte alltid är enkelt utan går åt h-vitte. Till att börja med hade jag inte tänkt på eller haft otur när jag tänkte, då jag byggde bänken. Den var för bred så jag fick börja hugga upp ena ändan för att få plats med andra bordet.

Precis lagom efter detta bakslag kom ett ännu värre då det visade sig att jag mätt fel och därvid hyvlat för mycket. Till råga på allt så hade jag inte lyssnat tillräckligt uppmärksamt när detta moment förklarades på filmen. Resultatet blev två kasserade plankor !

Nu är jag trots allt luttrad så jag kommer att ta nya tag i helgen och kommer i kväll att trösta mig med ärtor och punch !